En kärleksförklaring.
Kategori: Foto, konst
Den där oövervinneliga kärleken som följt och kommer att följa en genom hela livet.
Det är något alldeles speciellt att få se en liten människa bli till, födas och växa. Trots att det tog åtta veckor innan jag fick träffa Axel efter att han hade landat, älskade jag honom redan innan jag snusade honom i nacken. Och jag älskade honom ännu mer den stunden när han för första gången såg in i mina ögon och skrattade med hela ansiktet.
Det är något alldeles speciellt att få se en liten människa bli till, födas och växa. Trots att det tog åtta veckor innan jag fick träffa Axel efter att han hade landat, älskade jag honom redan innan jag snusade honom i nacken. Och jag älskade honom ännu mer den stunden när han för första gången såg in i mina ögon och skrattade med hela ansiktet.
Det är lite krångligt att försöka förklara hur vi är relaterade till varandra, när andra frågar vem han är. Eller vem hans mamma är. Hon är Miranda, min syster, min kusin, min själsfräende. Och det låter konstigt att vi är både systrar och kusiner, när vi inte ens är blodsbundna. Eftersom våra mammor har varit som systrar sedan de var tre år, blir jag och Miranda egenligen kusiner, men vi har umgåtts som systrar sedan vi föddes, kallat varandra systrar och därför blir Axel min systerson. När Axel och våra andra framtida barn växer upp, kommer de förhoppningsvis också kalla varandra för syskon, och kusiner. Och allt kommer att vara krångligt att förklara, men vi kommer att älska varandra, och det är det enda som betyder.